Klockan är snart halv sju. Jag har varit vaken hela natten och det är först nu allting börjar bli sådär jobbigt igen. Jag vill inte ha igår igen. Jag vill inte gå ner mig så långt ner igen. Jag orkar inte det. Jag orkar inte falla så djupt idag igen. Känner dock att jag är på jävligt god väg. Funderar så superstarkt på och höra av mig till morsan och se när hon kommer till byn och se om jag kan vara med henne lite. Om hon nu inte har för mycket på jobbet och göra. Jag orkar inte vara själv.

 

Dessutom får jag ännu mer ångest när de ringer från jobbet och jag bara känner att jag inte klarar av att svara för jag vet inte vilken tid de kommer att fråga om. Jag känner bara att jag orkar och kan inte jobba, om jag inte ens orkar att ta hand om mig själv. Jag vet att jag hade ju gett allt för att pensionärerna skulle ha det bra, det hade dock i slutändan slutat med att jag inte hade orkat vara här hemma själv. Jag har ju bara kommit hem och lagt mig sedan och sovit så länge det bara gått.

 

Morsan skall ringa psykolog åt mig idag. Hatar verkligen att prata i telefon med folk jag inte känner. Det är så sjukt jävla jobbigt alltihop. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få en så snabb tid som möjligt för jag orkar inte sitta här hemma mer och vänta på att "min tid skall vara kommen". Jag vill ha hjälp NU! Jag vet liksom inte vad jag kommer att göra annars. Jag kan ju liksom inte be Angelica vara här dygnet för att jag mår dåligt. Jag känner också att jag inte kan be någon annan att vara med mig bara för att jag mår dåligt. Jag vill inte flytta hem heller till mina föräldrar. Det hade bara varit konstigt nu efter att jag har bott själv i över i ett år.

 

SNÄLLA NU DÅ! GÖR SÅ JAG FÅR HJÄLP! JAG VILL INTE GÖRA MIG ILLA MER!