Hejsan! 

 

Nej, jag tänker inte hålla på med någon jävla presentation denna gången. Det blir varje gång att jag presenterar mig, ingen läser, jag är missnöjd med det jag skriver och hur jag skriver och sedan så sitter jag bara hemma och mår dåligt för något jag inte bör må dåligt över. 

 

Som idag t.ex. mår jag skitdåligt över mitt jävla hår. Jag kan inte bestämma mig för om jag vill klippa av det eller inte. Jag vill ha ASlångt hår som jag kan fläta och pyssla med, och sedan så vill jag ha kort hår för jag egentligen passar bäst i det. För tusan, bestäm mig liksom. Det är ju bara jobbigt det. 

Jag är inte alls nöjd idag med hur något är överhuvudtaget. 

 

Jag har försökt att plugga hela dagen. Jag har verkligen suttit hela dagen med en och samma uppgift hela dagen och jag är fortfarande inte färdigt. Vad tusan är detta?, frågar jag mig själv då och sedan blir jag sjukt jävla deprimerad och får ångest för att jag inte ens klarar av en sådan simpel jäkla uppgift. 

 

Vad händer? Vart var jag när allt detta hände? När hände detta? Jag hinner liksom inte ens med mitt eget liv längre. Jag fattar inte var, när eller hur saker och ting händer. Det händer ta mig fan bara och det känns bara som om jag sitter och tittar på, utanför. Vem är det som lever mitt liv istl? Önskar lite att man kunde sätta sig själv i viloläge så att man fick slappna av, ta det lugnt och faktiskt få NJUTA någon gång. Vet ni hur länge sedan det var som jag njöt av mitt, MITT, liv? Det vet ta mig tusan inte jag heller. 

 

Det hade också varit väldigt skönt och få sätta livet lite på repeat, så att man kunde återuppleva alla de där bra grejerna som har hänt i livet, ni vet. Men nej, då bestämmer sig livet för att fucka upp allting, så att man bara skall gå runt och må kiss, kasst, värdelöst jämt och ständigt. 

 

Nej, snart ger jag fan upp och bara skiter i alltihop. Det blir ju liksom inte bra ändå. 

 

Ha de så bra, liksom.